Frank var inte mer än trettioett år när han första gången upplevde besvär med förträngda kranskärl. Sen dess har han gjort ballongvidgningar hela fem gånger. Smärtan och oron gjorde att fysisk aktivitet blev en allt mindre del av hans liv. Tills han fick en hjärtinfarkt.
Frank Anebrand har med största sannolikhet ärvt problemet med symptom på kärlkramp och de senaste 15 åren har smärta, ångest och sjukhusbesök varit en del av hans vardag. Senaste gången symptomen blev kännbara ville han bara blunda.
– Det började med att jag var trött och orkeslös, men jag ignorerade tecknen. Jag ville inte att det skulle vara något fel, berättar Frank.
Han jobbade hårt och när han var ledig var han stilla i största möjliga mån. Trots att hans stora intresse, fotografering, fick ut honom i skog och mark var det väldigt ansträngande. Det var även psykiskt påfrestande att leva med oron för att förvärra sin situation. Franks pappa gick bort tidigt av en hjärtinfarkt och Frank ville inte orsaka något som skulle kunna trigga igång ett livshotande tillstånd.
– Att leka med barnen sköt jag alltid på, av rädsla för att få ont igen.
Men i januari i år var han tvungen att åka in till sjukhuset. Han kände att det var något som inte stod rätt till i kroppen.
– Där fick jag göra ett arbetsprov och pressade mig själv att springa i korridorer och trappor. När jag sedan gick till väntrummet för att möta familjen upplevde jag en jättestark smärta i bröstkorgen, berättar Frank.
Frank hade fått en liten hjärtinfarkt
– Lyckligtvis fick jag den på det bästa stället, säger han med en glimt av humor i rösten.
Han tog sedan hjälp av rehabvården, något han tidigare struntat i. De gav honom goda råd och stöd och försiktigt började han träna igen.
Idag har Frank ändrat om sin livsstil. Han arbetar närmare hemmet och lägger mycket mer tid på att hålla sig aktiv.
– Jag tänkte att så här vill jag inte leva, det ska handla om livskvalitet också. Jag tränar på gym, springer och rör mig utan ångest och smärta. Jag var i Kullaberg för en månad sedan för att fota och klarade den knöliga terrängen och backarna utan att känna smärta eller utmattning. Det är en ren befrielse att kunna känna så här, avslutar Frank.